reservoarpenna,
pennskaft med behållare (reservoar) för bläck och fast skrivspets
i metall. Bläcket rinner vid skrivning automatiskt ner i
skrivspetsen. Behållaren är vanligen en gummiblåsa, som fylls
genom att den först hoptrycks mekaniskt och därefter suger upp
bläcket. Den första reservoarpennan tillverkades i Storbritannien
i början av 1800-talet. Amerikanen L.E. Waterman lyckades 1884
kombinera skrivspets, pennskaft, behållare, fyllningsmekanism och
bläck till en väl fungerande reservoarpenna. Under 1950-talet
började utbytbara bläckpatroner användas.
Källa: Nationalencyklopedin Multimedia 2000 Plus© Bokförlaget Bra Böcker AB 1997-2000".
Nationalencyklopedin har i mitt tycke en ganska bra kortbeskrivning av reservoarpennan men mycket mer kan naturligtvis sägas både om den tidiga historien, den tekniska utvecklingen och vad som drev den framåt samt mer detaljerade beskrivningar av olika modeller. Förhoppningen är att jag skall kunna kunna bidra med lite mer information om reservoarpennor i allmänhet och den svenska "marknaden" i synnerhet. Jag kommer att lägga upp små bidrag vartefter jag har tid att sammanställa mina egna anteckningar i någorlunda sammanhängande form. Grunden till sidorna "Om Pennan..." kommer från mina anteckningar från en kort serie föredrag jag höll på samlarföreningar runt om i Västsverige 1997-1998
Här diskuteras lite om de olika material som använts, de fyllnadsmekanismer som satts i produktion. Lite om de defekter man kan hitta och reparationer som kan utföras. En diskussion om vad som är samlarvärt är naturligtvis ganska subjektivt, men samlarvärdet baseras på en kombination kvalitet och tillgänglighet och skiljer sig lite från marknad till marknad även om internet suddar ut gränserna även här.
Navigera fram och tillbaka i de olika sektionerna via undermenyn ovan