Några exempel på svensk tillverkning
Några av de pennor som vi tror har blivit producerade i Sverige är listade i tabellen nedan. Har Ni någon information om flera tillverkare så vore det naturligtvis väldigt intressant att få med dem i förteckningen också!
| Varunamn | Ort | Tillverkare |
|---|---|---|
| Aurora | Göteborg | Tryggve Aune (Aune Industrier) |
| Gazell | Ljungby | Gustaf Ericsson |
| Pennett | Strömstad | Svenska Reservoarpennfabriken AB |
| PENOL | Stockholm | AB Stockholms Pennfabrik |
| Runa | Strömstad | Svenska Reservoarpennfabriken AB |
| Scribo | Strömstad | Svenska Reservoarpennfabriken AB |
| Zoltan | Sundsvall | Ingvar Nord |
Aurora
Aurora pennan tillverkades av Tryggve Aune i Göteborg. Tillverkningen startade någon gång under 1944, möjligen 1945. Aune var ursprungligen från nord Norge men bodde och verkade i Köpenhamn och var även gift med en danska. Han kom till Sverige och Strömstad i slutet av 1942 för att flytta ner till Göteborg i början av 1944. Huruvida han var inblandad i Svenska Reservoarpennfabrikens etablering i Strömstad är mera osäkert men tidningsartiklar om etableringen av Svenska Reservoarpennfabriken ger vid handen att han kan ha varit inblandad i ett tidigt (misslyckat) försök. Han kom i kontakt med dansk penntillverkning (Penol) under sin tid i Köpenhamn. Man använde en förenklad variant av Parkers Vacumatic filler i Aurora pennan där man låter själva gummisäcken ge den återförande funktionen som fjädern i vacumatic pumpen ger. Låsringen har i stort sett samma dimension och gängning som den på en vacumatic maxima och ett vacumatic verktyg kan användas för reparationer. Plasten i pennan verkar ha blivit skör med åren och man bör vara försöiktigt så man inte spränger den när man arbetar på dem.
AB Svenska Reservoirpennfabriken - Runa, Scribo och Pennett
Ernst Lundén (ev Lundin) startade firman AB Svenska Reservoarpennfabriken i Strömstad 1942, mitt under 2:a världskriget, och drev verksamheten tillsammans med platschefen Yngve Eliasson. Fabriken låg från början på industriområdet Myren. 1943 startade den egentliga fabrikationen och ett år senare fick företaget sin första stororder. Under de första åren hade företaget ett 20-tal anställda, ett antal som kom att öka efterhand. Lönsamheten var, trots höga material- och personalkostnader, god och fabrikationen flyttade till ett eget nybygge på Trädgårdsgatan på Myren. Pennorna kostade då 17-18 kronor att tillverka medan priset över disk var 48-60 kronor och arbetarnas löner låg kring 2,50 kr/timmen. Den nya fabriken hade fyra avdelningar; maskinhall, hopmonteringsrum, torkanläggning och kontor. I kontoret gjordes dubbel kontroll och skrivprov för varje penna som lämnade fabriken. Idag finns andra verksamheter i lokalerna.
Argumenten för att ge sig in i pennproduktionen från början var att importen dittills har varit stor med 100 000 tals pennor om året och kriget i Europa förväntas drastiskt påverka detta menligt. Man ser både en möjlighet och ett behov. Inspirerad av tidigare försök (se Tryggve Aune ovan) med en lösning driven av statliga kontakter där tillgången av guld säkerställs genom Boliden och Osmiridium kommer att importeras från England. Enligt vissa beskrivningar är det Disponenten själv som transporterar hem 1kg osmiridium från England via flyg.
Pennfabrikationen var ett handarbete från början till slut och man arbetade både i ebonit och celluloid. Man stansade även sina egna guldstift, ett teknikkunnande man lärt sig i Göteborg. De flesta modellerna hade 14 karats guldspets, dessa är i regel märkta med både S.R.F samt Bolidenguld och är ofta märkta med modellbeteckningen. Man hävdade att man var den enda i tillverkaren i landet som helt tillverkade pennornas alla detaljer och inte bara monterade ihop lösa delar. Förutom modellen Runa tillverkade företaget Scribopennan och den enklare modellen, Pennett. Kvaliteten på både plastmaterial och mekanism är förhållandevis hög.
Företaget fick ett kort liv, redan i slutet av 1940-talet blev konkurrensen för hård, bl.a. från de nya kulspetspennornaoch företaget gick i konkurs.
Ernst Lundéns roll i etableringen har diskuterats, att sitta på två stolar i hanteringen av SRF övergick från at initialt ses som en fördel till att vara en belastning och frågor om oegentligheter väcktes. Själva industristödet ifrågasattes också vid olika diskussioner i kammaren
Tidslinjen för Svenska Reservoarpennfabriken
1942 A-B Svenska Reservoarpennfabriken startas med stöd av statliga medel förmedlade via Bohusläns företagareförening, syftet är att motverka den höga arbetslösheten i regionen. Ordförande för Handelskammaren, disponent Ernst Lundén, tar även rollen som VD för pennfabriken. Man anställer ett team för att starta produktionen, men man har dels svårigheter med att bemästra processerna och dels med att få tillgång till råmaterial. Framförallt osmiridium, som behövs till spetsarna, är problematiskt. Introduktionen av den nya pennan ,"Runa" ,dröjer därför till julhandeln 1944. Man löste produktionsproblemen med hjälp av en "laboratorietrollkarl från svensk storindustri", men man hade även andra motgångar i det att en träbyggnad brann ned (oklar tidpunkt)
1944 - Första pennan kommer ut i handeln och de första annonserna dyker upp i början av November. Man gör ett stort nummer av att den är "Made in SWEDEN" med svenska råvaror och metoder - allt utom osmiridiumet är svenskt. Intressant at notera är att även gördeln är av guld (clipset är pläterat) vilket hör lite till ovanligheterna. Pennan kostar vid introduktionen 55 svenska kronor vilket kan jämföras med att en Parker Vacumatic Maxima kostade 64kr före krigsutbrottet och en Parker 51 kostade 71,25 runt 1946.
Man får förutsätta att man är ganska framgångsrik under de första åren då man under 1946 börjar planera för en ny fabrik för en årsproduktion av 50000 enheter, man flaggar även för att ett exportavtal med Sydamerika slutits. Men krigsupplösningen kommer inte som en befriare för SRF utan med en ökad import av framförallt amerikanska pennor får man allt svårare att hävda sig. Trots det bygger man med stöd av Strömstad kommun en ny byggnad som invigs i regeringsmedlemmars närvaro under 1947.
1949 (?) får man akuta likviditetsproblem och man tvingas in i rekonstruktion Verksamheten läggs ned under sommarsemestern och arbetarna kommer tillbaka till varsel och avsked. Man bedriver verksamheten vidare under rekonstruktionsskydd med minskad personal styrka, för att färdigställa och leverera ut återstående kapacitet (motsvarande ca 300000kr). Likvidatorn förhandlar med norska intressen om att sälja ut verksamheten och man vräks 1950 från lokalen på Holmen. Odhner räknemaskiner tar över.
källor:
Strömstads Museums arkiv, Lars-Erik Hammar
Bo Rask (Strömstad-kännare)
Tidningen Bohuslänningen, 29 april 1997
Gazell
Gazell pennan tillverkades i Ljungby under 40-talet och förmodligen även en bit in på 50-talet. Verksamheten startades och drevs av en Gustaf Ericsson. Under kriget var större delen av produktionen i ebonit (från Trelleborg). När importmarknaden åter öppnades efter kriget började man importera färgade celluloidstavar från bland annat Tyskland. En del vackra modeller i marmorerade mönster har tillverkats. Under tiden 1946-1949 var Knud Burchardt driftschef på fabriken. Burchardt förde med sig ett gediget branschkunnande från sin tid på PENOL fabriken i Danmark där han kom in i pennbranschen som PENOLs första lärling. Det finns en del som tyder på att han åtminstone indirekt var inblandad i uppstarten av penntillverkningen i Göteborg.
Zoltan
Om Zoltanpennan vet vi inte mycket annat än att den tillverkades i Sundsvall från ca 1948 av AB Ingvar Nord. Mer material om företaget (som fanns kvar till åtminstone 1993) och dess tillverkning emottages med tacksamhet.
